Rebecca Anserud är en driven entreprenör inom frågor rörande psykisk ohälsa. Hon har själv bipolär sjukdom och adhd. Rebecca är bland annat författare till boken Ett bipolärt hjärta, programledare för Psykpodden, syns ofta i media och är en känd föreläsare. Hennes stora drivkraft är att skapa öppenhet kring psykisk ohälsa.
"Öppenhet skapar öppenhet"
För dig som vill veta mer om bakgrunden till det jag gör…
Några meriter:
- Drivit totalt fyra bolag sedan 2010.
- Utbildad ambassadör för Hjärnkoll
- Är idag en av Sveriges främsta föreläsare inom psykisk ohälsa.
- Författare till boken Ett bipolärt hjärta, som toppade säljlistorna.
- Aktiv i media. Deltagit i ett flertal stora tv-program, radio och tidningar.
- Blev antagen och haft kontor på en av Europas främsta inkubatorer - B.I.C - Factory.
- Varit delägare och grundare till en agentur och byggt upp konferenser runt om i Sverige.
- Programledare för Psykpodden som är Sveriges första podcast inom psykisk ohälsa. Psykpodden hamnade på fjärde plats över alla podcast i Sverige.
- Konsult inom frågor rörande psykisk ohälsa.
- Jobbat på uppdrag med sociala medier.
- Haft ett flertal Sverige turnéer med föreläsningen Ett bipolärt hjärta
- Debattör.
- Inspiratör
- Kommer att lansera egna produkter i Sverige.
Det här är delar av vad jag gjort de senaste åren och just nu, men det säger inte allt. Det jag istället vill att du läser är det jag skrivit nedan.
Jag heter Rebecca och jag skall berätta hur allt startade. När jag var 15 år insjuknade jag i bipolär sjukdom, mitt liv raserades.
Vi spolar tillbaka i tiden - då jag var 7 år och började skolan.
Första dagen i skolan frågade läraren oss vad vi drömde om att bli som stora. Vi satt i ring och jag sa att jag skall bli affärskvinna och göra något bra. Då visste jag inte var jag skulle hamna och hur. Jag visste inte heller hur den resan dit skulle gå till och inte heller att den skulle vara så oerhört smärtsam.
När jag gick ut högstadiet stod jag med goda betyg i handen. Jag var lycklig och såg framför mig hela livet. Att börja gymnasiet, resa runt hela världen, plugga på universitet och sedan jobba och skaffa familj. Ja, det klassiska egentligen. Det blev inte som jag tänkt det.
Det jag inte visste om den dagen var att om en vecka, så skulle jag drabbas av bipolär sjukdom. Jag hade aldrig känt sådan psykisk smärta i hela mitt liv. Hela mitt liv revs sönder på en dag. Då visste jag inte att det handlade om en sjukdom. Det jag visste om, var det jag kände – smärtan i själen.
Det gjorde så ont - att jag som älskar livet – funderade på att avsluta allt.
Gymnasiet var en berg- och dalbana. Känslor som jag inte kunde styra över och jag visste inte vad det berodde på. Att ha bipolär sjukdom innebär att pendla i perioder av depressioner och ha uppåt varvade perioder där livet är på topp. Jag förstod inte varför jag ibland var en SuperBecca. En Becca som hade flow med en enorm energi, stunder då ingenting kändes omöjligt till att rasa ner i ett djupt mörker. Ett mörker som kvävde mig tills jag inte trodde att jag kunde andas.
När jag var 20 år fick jag min diagnos. Det var en sorg, men ändå en lättnad för jag fick en förklaring. Jag trodde då att psykofarmaka var en lätt match. Ta ett piller om dagen och sedan pangbom bli som förut och utan symtom. Jag hade fel. De kommande åren gav de mig över 35 olika mediciner. Jag blev först sjukare och lades in över 20 gånger på slutna avdelningar. Medicinerna dubblade min vikt.
Jag skämdes att vara psykiskt sjuk. Skammen var enorm. Jag kände mig helt handlingsförlamad i mitt mående och min stora önskan var att bli frisk. Samtidigt hörde jag om mina vänner som gjorde allt jag drömt om. De reste och de sökte in på olika universitet. Jag kände mig för första gången värdelös. Att jag inte följde normen och även maktlösheten att inte kunna bestämma över mitt eget liv. Jag kände mig hopplös och det kändes som att delar av min omgivning kände samma sak.
Mitt liv var över – trodde jag då.
En nyårsafton två år senare ville jag sitta för mig själv. Jag hade upplevt ett delvis helt oförstående samhälle och en stor stigmatisering då det kommer till psykisk ohälsa. Skammen. Nej. Jag skulle göra något. Det skrek inombords i hela mig - att jag inte vill vara en del av stigmatiseringen och ingen skulle behöva skämmas som jag gjort och delvis gjorde då. Jag tänkte att jag skulle göra allt för att kunna förändra, ändå om det bara var lite så hade jag gjort något. Det här har varit min drivkraft i mitt arbete genom alla år.
Jag skrev ner ett känt citat:
"Var den förändringen du vill se i världen."
Två månader senare var jag utbildad ambassadör för Hjärnkoll, hade startat mitt första företag för att kunna börja föreläsa och jag skrev kontrakt för boken Ett bipolärt hjärta, min självbiografi. När boken gavs ut blev det ett media påslag.
Jag märkte att med min historia – så kunde jag göra skillnad.
Mina största meriter är inte det du läste allra högst upp i den här texten. Utan det är att jag valt att stanna kvar här i livet. Att jag klarade av de allra svåraste åren som knäckte mitt självförtroende och min självkänsla. Jag har insett att jag inte är hopplös. Jag har insett att jag är värdefull. Att jag är bra som jag är och jag skäms inte längre. Att jag lyckats vända min psykiska ohälsa från att vara min största fiende till en enorm drivkraft.
Jag är stolt över att jag har vågat. Att jag har vågat gå min egna väg. Att jag har gjort det jag brinner för och inte lyssnat på vad vissa omkring mig sagt - att det inte går. Det mesta är möjligt.
Morfar brukade säga:
Se möjligheter – även i det som känns omöjligt.
Genom åren som entreprenör inom en bransch med frågor rörande psykisk ohälsa har jag lärt mig massor. Framförallt en sak och det är att psykisk ohälsa är så vanligt. Vanligare än vad många tror. Öppenhet skapar öppenhet och jag märker att när människor vågar prata om något som anses skamfullt, så vågar flera.
Det är inget att skämmas över – psykisk ohälsa är helt jävla naturligt!
Det jag önskar att du tar med dig är att: livet är inte över för att man drabbats av psykisk ohälsa. En person är inte heller sin diagnos. När jag ser tillbaka under perioden då jag tyckte att jag var som svagast – så inser jag idag hur otroligt stark jag var som tog mig igenom det. Det är en enorm styrka att ta sig ur en livssituation fylld av själslig smärta.
Säg aldrig och tänk aldrig att en person är hopplös. Hoppet finns inom varje människa!
Plocka fram dina tillgångar i det som är svårt - då får du superkrafter.
Se möjligheterna.
Kärlek,
Becca